Charmsoffensiv

Jag är stum av förundran, därför får dagens gästbloggare Daniil Charms ordet:

1. En man tog sats och rände med huvudet före mot en smedja med sådan kraft att smeden lade åt sidan städet som han hållit i händerna, tog av sig sitt skinnförkläde, slätade till håret med handflatan och gick ut på gatan för att se vad som hade hänt. 2. Då såg smeden en man som satt på marken. Mannen satt på marken och höll sig om huvudet. 3. "Vad hände?" frågade smeden. "Oj!" sa mannen. 4. Smeden gick närmare mannen. 5. Här avbryter vi berättelsen om smeden och den okände och börjar en ny berättelse om fyra haremsentusiaster. 6. Det var en gång fyra haremsentusiaster. De ansåg att det vore trevligt att ha åtta fruar samtidigt. De samlades om kvällarna och dryftade haremslivet. De drack vin; de drack sig fulla; de ramlade under bordet; de spydde. Det var motbjudande att se. De bet varandra i benen. De kallade varandra vid fula namn. De kröp på sina magar. 7. Vi avbryter historien om dem och går över till en ny historia om öl. 8. Bredvid en tunna öl satt en filosof och funderade: Denna tunna är fylld med öl; ölet blir starkt och rusar. Och jag rusar med min tanke i höjderna ovan stjärnorna och blir stark i anden. Öl är en dryck som flyter i rummet, jag däremot är en dryck som flyter i tiden. 9. När ölet är inneslutet i en tunna, har det ingenstans att flyta. Stannar tiden, stannar också jag. 10. Men tiden stannar inte, och mitt flytande är orubbligt. 11. Nej, låt ölet också flyta fritt, ty det är mot naturens lagar att det står stilla. Och med dessa ord öppnade filosofen kranen i tunnan och ölet rann ut på golvet. 12. Vi har berättat nog om öl; nu skall vi berätta om en trumma. 13. Filosofen slog på trumman och ropade: "Jag framkallar ett filosofiskt oväsen! Detta oväsen är inte nödvändigt för någon, det till och med stör alla. Men om det stör alla, så är det alltså inte av denna världen. Och om det inte är av denna världen, så är det av den andra världen. Och om det är av den andra världen, så skall jag framkalla det." 14. Filosofen väsnades länge. Men vi lämnar denna höggljudda berättelse och går över till nästa tysta berättelse om träd. 15. Filosofen vandrade länge under träden under tystnad, eftersom inspirationen hade övergivit honom.